Sömnlös natt..

 
Jag hatar dessa nätter innan jag ska packa mej iväg mot Nagu igen. Ligger bara vaken och rullar med en hemsk ångest och miljoner tankar på framtiden..
 
Jag längtar efter känslan att passa in, att vara välkommen. Längtar tills den dagen, då livet bara kommer med solstrålar. Just nu ser jag ingenting. Framtid.. Vad fan är det? Jag har tappat greppet totalt och det kommer att kräva all min sista energi för att ta mej upp igen. Hur ska man leva utan ett jobb? Hur ska man kunna lära sig allt på en gång, det man missat under sin barndom? Hur ska jag lyckas visa dem, att jag också faktist kan? 
Jag mår illa och huvudet värker, ögonen fuktiga av tårarna som runnit. Vart hamnade jag? Var står jag? Vad ÄR jag? Vad vill jag? Frågor som nog inte har svar i närmaste framtid. Klumpen i halsen vägrar försvinna hur jag än sväljer. Jag sitter fastklistrad i soffan, med handen för ögonen och försöker andas. Jag vill så jävla mycket, men ingenting är värt ett försök. För jag misslyckas alltid. 
Jag har just och jämt en person kvar i mitt liv. En person som betyder allt för mig. Vad gör jag sen, om det en dag tar slut? Vågar inte ens tänka så långt. Jag lever i hoppet att leva livet ut tillsammans, för ensam klarar jag ingenting. Du älsklig, har tagit mej igenom saker som jag trodde var hopplösa. Och jag tror vi kan klara av mycket tillsammans fortfarande. Jag är rädd, livrädd att förlora min pojkvän och bästa vän, min familj. Min egna nya familj.
Jag vandrar i en gång, en rak väg med väggar på båda sidor. Jag slipper inte att svänga av någonstans, det bara fortsätter rakt fram, alternativt bakåt. Men jag vill inte gå bakåt, jag vill framåt, för att en dag kunna lyckas..
 
Att sova inatt kan jag glömma. La mig faktist på soffan för att inte väcka J. Imorgon ska jag mot Nagu igen, noll ork. Vet inte vad jag ska göra med hundarna på mina kvällar för jag hade räknat med J. Men han har tydligen två veckor skola i ett sträck. Så det gör mig grymt stressad. Dessutom har jag massor med annat som jag också borde få gjort under mina nio dagar i Nagu..

Kommentera här: