Bortglömd..
Ärligt så hade jag glömt bort att jag har en blogg och den här tiden på dygnet borde det vara förbjudet att skriva inlägg. Men eftersom det slog mig att jag inte skrivit på jätte jätte länge så känner jag att jag måste få slänga in något här, får se vad det blir.
Den senaste tiden har jag jobbat, mycket, och då jag varit ledig har jag packat båda hundarna och katten in i bilen och rest till Laitila för att samla krafter för inkommande jobbdagar. Dagarna bara flyger iväg och jag vet inte längre vad jag gjorde igår och vad jag gjorde för en vecka sedan. Jobbar, och på min lediga tid är jag med djuren och såklart med världens finaste pojkvän. Har helt enkelt haft fullt upp antar jag..
Kom faktist hem idag, till Nagu. Jag jobbade kvällstur, vilken jag inte trodde sku ta slut. Värmen tog kål på mig och jag hällde i mig litervis med vatten. Ändå kan jag känna huvudet gunga.. Men ja, klarade det till sist och dagen tog slut. Dess värre har jag en till kväll imorgon, i hettan. Ber till gud att det skulle vara svalare imorgon, men vågar inte ens hoppas.
Efter jobbet hämtade jag mina två fyrbenta vänner från mamma och pappa och tog dem till hundparken. De fick båda springa av sig den sista energin som fanns kvar tillsammans med en kompis lappis valp :) Hängde med Petra och Cassandra en stund innan jag återvände till mitt lilla krypin som nu faktist skulle kunna jämnföras med en bastu. Nästan +30 grader inomhus, jag säger då bara, lycka till med att sova :/
Väl här konstaterade jag återigen att jag avskyr att vara ensam. Panik gråt medan jag packade upp väskan och duschade. Tur att jag har mina fina djur som ger mig mycket sällkap, men ibland saknar man människo sällskap. Undrar när jag får träffa J igen, förhoppningsvis väldigt snart..
Om mitt liv skulle sa annorlunda ut nu skulle jag packa alla mina saker och åka någonstans och jobba eller möjligtvis gå i skola. Till ett annat land menar jag. Det skulle vara så roligt att se något nytt, börja om livet på ett sätt, en ny start eller vad man skulle kalla det. Lite äventyr som man senare kunde berätta om. Men att lämna J här och sticka, det är inte ett alternativ. Och jag vill inget annat än att en dag ha det bra och kunna bo under samma tak. Som en egen liten familj.. Nu kanske ni sitter där och tycker hela soppan låter märkvärdigt, varför jag inte sticker iväg om jag vill. Men saken är den, att jag kan inte lämna min andra halva. Nej, det skulle inte fungera och jag skulle inte kunna leva utan J. Han tog mig igonom något jag inte vill gå igenom igen, eller egentligen har han gjort detta två gånger. Han är som min egna skyddsängel, han ger mig en liten gnista livslust och styrka. Faller jag ner i en grop igen och han inte finns brevid, då vet jag inte hur det slutar. Jag har världens finaste pojkvän, dessutom är han min bästa vän. Han är allt för mig och jag älskar honom mer än någonting annat, över 4 år tillsammans och dagarna fortsätter <3
Antog att det skulle bli ett inlägg i stil med detta, men ni får vara nöjda nu och så ska jag försöka uppdatera oftare.. Nu ska jag stänga ögonen och börja sova. Imorgon är det städning som gäller innan jobbet, godnatt mina vänner <3
