Somewhere in the wind..
Jag känner mej så jävla borttappad! De flesta är sura på mej, eller iallafall mycket besvikna. Det gör ont för det är ju inte så jag vill ha det. Förstår inte hur allt kunde bli såhär, men jag inser igen en gång att det händer för lätt! Och i det här skädet hjälper inget mera, jag sitter fast pånytt.
Saknaden efter familjen och mitt eget rum börjar så småningom komma krypandes. Tillika som jag vill ha det såhär så önskar jag att någon skulle komma efter mej, ta hem mej. Även om jag är osäker på att vända näsan hemåt. Dessutom saknar jag alla vänner grymt mycket. Träffade Petra här om dagen, jag blev så glad att se henne igen. Saknar er alla andra som jag brukar umgås med också. Jag längtar efter Nagu. Visste nog inte att man kunde sakna den lilla byn, nu fick jag iallafall svaret. Men det jag saknar alldra mest går på fyra ben och högst antagligen trampar runt i en grön hage och smaskar gräs, Lucas! <3 Jag behöver uppmuntring och det vet jag att han kan ge. Sommarens höjdpunkt är hästarna som trampar runt i beteshagen. Just nu känns det inte alls som sommar. Alldraminst känns det som om det sku vara avslutning imorgon! Var är sommarfiilisen?
Igår var jag och J så gott som hela dagen i Åbo. Vi köpte lite tillbehör som behövs. Dessutom var han en ängel och köpte ett par nya byxor åt mej + två blusar och ett par somriga flipflops! TACK! De ända byxorna jag har med mej är så sönder som dom bara kan bli och fem blusar räcker inte långt. Jag saknar mitt kläder där hemma. Vantrivs med mej själv då jag inte har möjlighet att variera kläder. Just nu borde man ju klä sej somrigt och så, men jag kan inte! Just nu borde jag knäppa massor med olika somriga bilder, men min ögonsten till kamera är hemma. Förutom allt det här har jag nu fått reda på hur det känns att inte ha pengar. Söndriga byxor, skulle det inte ha varit för J skulle jag fortfarande gå med håliga byxor, jag slipper inte ens till skolan med buss, jag har inte råd med ens en tandborste.
Det jag vill mest nu är att kunna komma överens med alla, hitta en lösning och vara glad påriktigt. Vill inte gå med tårarna bakom ögnolocken mera. Jag vill sommarjobba, tillika jag kan träffa J, rida och umgås med vänner. Det jag försöker säga är att jag vill inte missa sommaren, jag vill njuta av varenda sekund! Är det för mycket begärt!?
Sommaren 2011 <3
Fan vad jag saknar dej finaste ängel <3
Sku göra vad som hellst för att ha roligt med er! <3
Vi kanske inte ses så ofta mera, men ni finns i mitt hjärta!
Ni har en egen plats <3
Hoppas vi kan hitta på något roligt någongång <3